Bert-Åke och jag på äventyr - en bussresa, massa minnen
Klockan 14:15 gick bussen från Stockholm till Kalmar.
Sms från Robin till Linn klockan 14:13
"Jag, Love, Mona och världens alla andra människor ska åka buss till Kalmar. Jag sitter bredvid Bert-Åke 150 kilo. Ingen film på hemresan. Såå kul!"
Sms från Robin till Linn klockan 14:19
"Det här ska bli ett blogginlägg!"
Sms från Linn till Robin klockan 14:34
"Jes hälsa Mona att jag har hennes nycklar. Ja blogga om det :D jag vill läsa! Haha har betalat hyran nu. Har 2100 kvar denna månad. Haha"
Där satt jag alltså. På en buss som var fylld till bredden så när som på ett par platser. Jag satt bredvid Bert-Åke med den bastanta kroppshyddan. Platsen framför satt istället Tova 34 kilo, med kläderna på, och det kändes orättvist. En resa från Stockholm till Kalmar, och min granne bredvid mig tog ett och ett halvt säte. Jag kände att det var jobbigt. Dels att sitta med bara ena skinkhalvan på sätet och dels att det var så trångt. Jag var rädd!
Sms från Robin till Linn klockan 14:38
"Hjälp! Bert-Åke höll på att somna! Om han gör det kommer han ju ramla över mig, får klia honom i skägget så han inte somnar."
Sms från Linn till Robin klockan 14:40
"Iiiuue! Haha vad trevligt du verkar ha :D haha jag är inte avis alls! Puss"
Sms från Robin till Linn klockan 15:25
"Det blev jag som somnade först. Tyvärr inte mer än en halvtimme. Funderar på att låna Bert-Åkes glasögon. Vi börjar bli bra kompisar. Han gillar läsk och godis."
Sms från Robin till Linn klockan 15:32
"Nu är vi i Nyköping. Mer folk går på! Jag och Bert-Åke får kanske dela med oss av vårt säte. Mysigt är bara för- och mellannamnet"
Ingen satte sig på samma säte som mig och Bert-Åke. Tur var det, vi hade verkligen hittat varandra och skojade som småpojkar på lunchrasten.
Sms från Robin till Linn klockan 15:56
"Står i bladet att g-punkten finns hos vissa. Varken jag eller Bert-Åke har hittat någon. Han säger "får bli att leta på frun ikväll då". Vi skrattar gott."
Sms från Robin till Linn klockan 15:58
"Nu tog vi av oss jackorna! Seriöst genombrott. Känns som jag börjar hitta mig själv på den här själsliga resan."
Här fick jag och Bert-Åke en fin kontakt. Vi pratade om allt och hade precis samma humor. Min nya bästis och jag störde nog de andra på bussen. Men vad gjorde det! Vi hade så kul tillsammans och jag ville aldrig att resan skulle ta slut.
Sms från Robin till Linn klockan 17:07
"Lite mer än tre timmar kvar nu. Jag och Bert-Åke disskuterar den amerikanska extremhögern. Han hade inte mycket att säga. Jag tror han börjar bli hungrig."
Sms från Robin till Linn klockan 17:42
"Berty-boy (mitt nya smeknamn på min reskamrat) pratar om snö. Jag är måttligt intresserad. Känns som vi glider ifrån varandra han och jag. Olikheten talar!"
Sms från Robin till Linn klockan 18:42
"Nu sitter vi bara tysta. Hur lång tid klarar sig en man på 150 kg utan mat? Han kollar konstigt på mig, som man kollar när man kollar på en hamburgare :S."
Det började bli obehagligt på resan. Allt skratt var förbytt mot en tystnad. Bara kyliga blickar byttes mellan oss.
Sms från Robin till Linn klockan 18:57
"Jag ger bort andra halvan av min MilkyWay till Bert-Åke. Där köpte jag lite tid."
Sms från Robin till Linn klockan 19:10
"Bert-Åke börjar svamla. Jag anar oråd...."
Sms från Robin till Linn klockan 19:16
"Bert-Åke anklagar mig för att gömma mat! Han skriker och svär. Sen stormar han av bussen i Oskarshamn. Tårarna strömmar ner för mina kinder."
Jag såg Bert-Åke gå bort i den kyliga Oskarshamnskvällen. Inte en blick tillbaka mot bussen. Min hand fördes upp till rutan. Tårarna fortsatte forsa. Jag kröp ihop till en liten boll och skakade i hela kroppen. På mindre än sex timmar hade jag vunnit och förlora min bästa vän. På grund av ett löjligt missförstånd om mat. Mitt hjärta kändes tomt. Kallt. Sista biten till Kalmar kändes som en evighet.
The End
Pratsång - inget du hör varje dag
Kom till insikt just nu! Pratsång är en riktig hit. Och på tok för underutnyttjat. Nu menar jag inte rap eller liknande företelser. Utan helt vanligt prat fast till musik. Som i till exempel början på den här låten.
http://www.youtube.com/watch?v=_mKwpzw2LHU
Eller den här där det kommer en bit in efter radioprat och vanlig rap:
http://www.youtube.com/watch?v=_5xG6gT4_DY&feature=related
Det borde ju verkligen bli den ultimate genren. Där kan man snacka om att inte behöva sångröst.
Och avslutningsvis cremé de la cremé av pratlåtar. Det här är tunga grejer. Inget för nybörjare och knappt för amatörer. Proffsigt, svängigt, tänkvärt, smart, vackert, lugnande, roligt, imponernade, medryckande. Ja det är bara fortsätta med superlativen. Den här låten är allt.
http://www.youtube.com/watch?v=sTJ7AzBIJoI&feature=related
Måndagsångest in your face
Svaret är att jobba skift! I måndags när alla andra hade ångest över att de skulle börja en ny jobbarvecka hade jag bara två dagar kvar.
Ni behöver inte tacka mig. Solen skiner bara lite mer över vissa *host host'*.
PS. I och för sig hade jag ju väldigt kul på lördagen när jag började jobba vid 11 och kom hem kvart över spöktimmen till en om lägenhet. Min två rumskamrater hiphopskåning-Philip och Jonas Elton Hansson plus ett gäng till var på fest. De kom hem och hade efterfest vid fyra. DÅ hade jag ångest! DS.
Madrasserade rum
Då hände det! Precis när jag tänkte dessa i sig harmlös tankar, det var då det konstiga hände, en omförklarig och omedveten handling. Strax efter en högersväng ryckte jag på axlarna och höll händerna som om det fanns ett papper i dem och harklade mig! Jag hade gjort precis som jag tänkt! Helt galet.
Som tur var fanns det ingen som kunde bevittna detta bisarra skådespel. Eller det kom två tjejer i mittersta tonåren 35-40 meter bort, men jag skymdes halvt av en Volvo. Tänk att se en ung man i 20-årsåldern med två dagars skäggstubb och 12 timmars arbete i kroppen som går för sig själv Han rycker plötsligt lite lätt på axlarna, låtsas hålla ett papper och harklar sig. De flest människor skulle nog satt sig på närmaste T-bana och slänga fram en femma till chauffören och be om en enkel biljett vart som helst.
Jävla tur att ingen såg mig. Tänk om det skulle hänt mitt på gatan med massa folk runt mig. Jag skulle verkat vara spritt språngande galen! De skulle satt på mig en helt ny fin vit tröja, slängt in mig i ett madrasserat rum, stoppat upp et stolpiller där solen inte ens varit nära att skina, klappat mig på huvudet och slängt bort nyckeln.
Min största seger
Det var svettigt, det var jämnt och utmanande. Utgången blev alltid den samma. Förlust för mig med resultat av illamående, ledsamhet och skam. En motståndare som var mig övermäktig. Mor och far, kanske framförallt mor tyckte ibland att jag skulle gå tillbaka. Tillbaka till motstånd jag behärskade, men med en dåres envishet klamrade jag mig fast. Jag skulle vinna!
Så en dag. Efter träning och mognad såg jag åter igen min fiende i ögonen. Jag tittade på honom och sa "Nu ska jag äta upp dig!" Och vi började kämpa. Bit för bit malde jag ner min motståndare. Jag kämpade och slet, min muskler fick anstränga sig till max. Efter en lång och hård kamp stod jag som segrare. Jag var kungen av världen! Jag var Micheal Jordan och David Beckham kombinerade, även om den sistnämnda knappt börjat sin proffskarriär vid tidpunkten. Jag var bäst!
Trots att det var länge sedan nu, och jag inte kommer ihåg alla detaljer så minns jag ändå min största seger. Första gången jag åt upp en Big Mac Co på McDonalds!
Hybris at Robilol.blogg.se!
En gammal klassiker har ju börjat gå på kanal 6 igen. Jag pratar om serien Cheers (Skål). Först ska jag klaga lite på programmet innan jag kommer till inläggets kärna.
Cheers är enligt min mening på sin höjd medelmåttigt, och då är det fan i sina bästa stunder! Skämten är rent ut sagt kassa. De pålagda skrattem gör det ju inte bättre, eftersom de kommer utan att man själv tycker att det varken finns poäng eller nån sorts dråplighet att skratta åt. När jag ändå är igång och rasar kan jag klaga på filmningen, ljudet och ljuset med.
Men nu till det som är riktigt bra med serien. Egentligen är det inte själva serien. Det är sekunderna innan skämten som är torrare än alla strupar på AA tillsammans börjar hagla. Det lilla musikstycket som spelas innan, vinjetten även kallad, har ju faktiskt en poäng. Texten går såhär:
Sometimes you want to go where everybody knows your name, And they're always glad you came
Och det tycker jag fan stämmer bra riktigt jävla bra! Pardon my french. Det kan beror på min uppväxt i ett litet samhälle på den östgötska slätten, ett samhälle där man känner till alla grannars kusiners sysslingar. Jag gillar att känna många när jag är någonstans. Anonymitet är inte så viktigt för mig. Hårddraget så vill jag vara känd. Även om skillnaden mellan att känna alla och att alla känner till dig är ganska stor.
Fick rätt Elton flera gånger idag när han kallar tunnelbanan för spårvagnen. Det är inte lätt att komma från västkusten.
Kvartalsrapport
Det här inlägget kommer efter ivriga påtryckningar från Elton.
Just det, jag sa det. Jag är en slampa. Lite tjat på mig så börjar slå ner tangenter som värsta Robert Wells.
Komplimanger kan man komma långt med. Har man sedan ett par hundögon att plocka fram så är lyckan gjort. Entusiasmen bubblar som hos ett barn på julafton. Jippiedidu! Någon vill läsa det jag skriver.
Men precis som på julafton så får man ju bara sockar och inte det man verkligen önskade sig. Entusiasmen är som bortblåst. Istället kommer kraven! Kraven att gilla de där förbannade sockarna. Kravet att skriva något som är underhållande att läsa. Mán klistrar på ett leende och säger tack, youknow the drill. Man klämmer ur sig några halvhyfsade jämförelser som inte kommer så kvickt som de borde. De värks istället fram så hjärnan får jobba järnet. Den vanliga fyndigheten som man tror att man besitter är bortblåst. Krystat är kanske det bästa ordet för ett framtvingat blogginlägg. Och så här blir det, nästa inlägg ska komma från hjärtat.
(Att nått kommer från hjärtat används lite för lättvindligt skulle jag tro.)
Thats all folks, som den tjocka grisen säger i slutet av de tecknade filmerna.
Definera me
Känns konstigt att definera någon. Stämpla någon. Ge personen en extra tillägg. Något som kan användas om man vill förklara vem det är. Har ett par bra exempel i klassen och det tydligaste är nog Snygg-Elin. (Jag hoppas och tror inte Elin misstycker att jag använder detta exempel. Det kan lika gärna vara vem som helst i klassen, skolan, Kalmar, Sverige..) Ett smeknamn som kom fram tidigt under Mep06 tid i Kalmar. I och med att det fanns flera Elin klassen så något sätt att definera dem var tvunget. Elin ser bra ut och någon definerade henne som snygg. Ett attribut till Elin föddes och sedan var hon Snygg-Elin. Mycket vatten har sen flutit under Ölandsbron och vi i klassen har lärt känna varnadra bättre. Snygg-Elin används inte lika frekvent längre. Elin ser lika bra ut som innan men i och med att man som tur är lär känna varandra får man ju nya bilder av personerna. Andra smeknamn ploppar ständigt upp, bra och dåliga. Vi definerar hela tiden personer med ett eller ett par ord. Det sker spontant och ofta utan allt för stor eftertanke. Men när det kommer till att definera någon på kommando och på det sätt man verkligen ser personen tycker jag det blir knepigt. Definera en person är lika komplext som personen i sig, enligt min mening. Men det hela kanske ligger hos mig. Kanske är jag själv rädd för att bli definerad. En definition är ju inte alltid positiv. Kanske är jag rädd för att defineras på ett sätt som jag inte är (elller vill tro jag är). Det kan vara därför jag inte definerat någon på facebook.
Vågar du bli definerad?
God Natt
Rubrikförvirring/forts. stjärnnamn
Har inte sett några klagomål men måste göra en sak klar. Mitt förra inlägg döpte jag till Tankar i oktobernatten. Kom på först efter att jag kanske förvillade med den rubriken. Ska därför förtydliga, om det inte gick fram i inlägget. Det var INTE så att jag tankade igår. Jag har varken bil eller körkort. Det senare är på g. Men i alla fall. Tankar syftade således på tankar man har in huvudet, substantivet tankar. Inte verbet tankar, som i "Rutger står och tankar sin Honda Civic". Då var det klart.
Sen tänkte jag lite mer på det där med att döpa sina barn till namn på stjärnor. Kom på att jag får nog välja nog vilka stjärnor jag döper dem efter. Tänker er att jag har två barn och de är döpta efter stjärnor båda två. De bråkar och skvallrar till mig.
"Pappa, pappa, pappa!! Polstjärnan nyps!"
"Det gör jag inte alls, det är Betelgeuse som nyps"
"Nähä, Polstjärnan räcker ut tungan pappa!"
"Skvallerbyttabingbong."
"Nu slutar ni retas båda två, annars får ni inte sitta mer än 5 timmar framför datorn imrogon!"
*lungt och skönt för pappa Robin*
Polstjärnan och Betelgeuse går i alla fall bort. Tror inte det funkar med namn i bestämd form så som Polstjärnan. Och Betelgueasedeer...ja ni ser, på tok för svårstavat. Lärare har ju för fan svårt att stava Mohammed! Så elak ska jag inte vara mot lärarna.
Jag funderade lite vad man kan döpa sina barn efter. Kan ju alltid göra en Beckham och döpa efter en stadsdel som i Brooklyn. Tänkbara stadsdelar: Djurängen, Oxhagen och Berga.
Eller varför inte döpa dem efter en kändis! Tänkbara kändisar: Tilde de Paola, Zlatan, Svennis, Papa Dee och Doktor Alban.
Eller varför inte efter en maträtt!!! Tänkbara maträtter:....
Nej nu börjar jag bli tramsig. Så kan det gå när man inte får sova middag. Dags att sluta. Håll utkik fler inlägg är på g!
Peace
Tankar i oktobernatten
Nu har jag googlat lite sporadiskt på Karlavagnen fick jag inget bra svar på vart namnet kommer ifrån. Kan erkänna att jag inte kollade så noga, hoppas att få svar av nån på mina kommentarer. Men jag kom iaf fram till att de sju stjärnorna i Stora Karlavagnen är: Dubhe, Merak, Phecda, Megrez, Alioth, Mizar och Alkaid. Alitoh är ett fint namn kom jag fram till då. Stjärnor har ganska vackra namn blev slutsatsen. I förläningen så kommer jag döpa mina barn, om jag får några, till namn på stjärnor. Om inte barnens mor misstycker. Då får vi ta en disskusion.
På allmänhetens begäran
Såg att det efterfrågades mer inlägg från min sida. Och jag är ju inte den som är den som är den...if you know what I mean. Så nu kör vi igen.
Först kan jag säga att mitt hjärta bär på sorg. Världens bästa blogg gick för några dagar sedan ur tiden. Alex Schulman slutade blogg och för min del så blev dagen lite jobbigare att fylla. Jag förstår alla som hatade honom. Men jag älskade hans blogg! Tunga ord av mig där, låt oss begrunda dem en sekund..............så, det stämmer nog. En underhållande blogg som bjöd på skratt var det iaf.
Sen kan jag bara tala om för er alla att Runar Sögaard (Carolas ex och har säkert göttat med Tilde de Paola också) är lång. Riktigt lång skulle jag vilja sträcka mig till. Intervjuade honom för en uppgift i skolan förra veckan. Om intervjuen skulle varat aningens längre så skulle jag fått näckspärr. Att se upp till någon fick en helt ny innebörd. Sen var han så sjukt trevlig. Kan det ha med att han är kristen att göra? Jag gillade honom dock mer i hans längre hår a la Hansonbröderna (är det en gay reference?). För er som vill veta mer om Runar hänvisar jag till denna sida...http://www.runar.org/
Den bilden skulle man ha som skrivbordsunderlägg "våt som amazonas-smiley"
Kan avsluta med lite tankar om facebook, eller fäjsbuok i folkmun. Skaffade det för ett tag sen och tycker det är riktigt kul. Så här kul har jag inte haft på en sida man reggar sig och skapar en profilsida sen jag började med lunarstorm nån gång på mellan/högstadietiden. Men lunarstorm, i folkmun Lunaj "FniZz", blev omodernt och töntigt för de flesta. Undra om facebook kommer möta samma öde om några år. Då det helt plötsligt är helt
fel med Facebook.com och alla istället skaffar Asspaper .org
Fridens
Privilegiet av lill-lördag
öl blandat med svett, rök och man har riktig tur lite spya. Jag vet inte om jag skulle lite riktigt på den läraren då. Nej tacka fan att man inte jobbar som bilskolelärare och har möjligheten fira lill-lördag då och då. Ja förresten, även lill-torsdagar och lill-fredagar för den delen också.
Att samlas med en limpa
Så här när klockan börjar närma sig 00:34 och Jay Leno snart äntrar rutan på kanal 5 så kom jag på en grej. Efter en dag av solning med mera så drog jag och karl till Larmtorget. Destinationen var Olearys. Lite skånederby och nån öl stod på menyn. Våra cyklar förde oss närmare torget där vi skulle låta dem vila sig en stund. Men icke. Torget var fullt med folk. Tydligen var det en komiker som försökte skoja lite med den samlade skaran. Vi ställde cyklaran och närmade oss torget. Då ser jag det, hade inte sett det innan. Det var inte folk på torget utan ett gäng pensionärer. (Om någon som inte är pensionär var där får ni ursäkta, kollade inte så noga, men visst fan var det massa gamlingar).Men det var inte gamlingarna jag kom att tänka på nu när klockan närmar sig 00.34. Nej,nej. det jag kom att tänka på var hur gamlingar, eller hur man ska benämna dem, samlas i grupper.Tänk dig att du går en sväng nere på stan. Inte ont anande svänger du nonchalant runt ett hörn. Pang! En av "dem" står där och kastar bröd till några duvor. Jaha tänker du för dig själv. Men jaha-et sätter sig i hjärnloben. "Den" var inte ensam! Flera av "dem" står där i en flock. Alla med varsin Skogaholmslimpa i högsta hugg och kastar brödbitar stora som pungkulor till duvorna. Varför denna gruppbildning? "De" färdas i stora grupper och samlas på ett och samma ställe. Det var samma sak när det var marknad i Kalmar. "De" var överallt! Sittande, stående, springande, hoppande, rullande etc. "De" var som en 13-årig pojke på en strippklubb. Ester hälsade på Agda som hon inte sett på 54 år. Gösta kollar på hemgjorda smörknivar. Einar letar efter sina glasögon, som sitter på huvudet på honom. And so on.
Varför är det på det här sättet kan man undra? Min teori så här 25 minuter in i Jay Leno är, kanske föga imponerande eller överaskande, samhörighet och igenkännande. Om alla andra är lomhörda och närsynta tro fan att man vill vara med dem då istället. Är ju mycket lättare än att umgås med 20-åriga hiphopare som säger "yo" i varannan mening. Eller 25-åriga hårdrockare (eller gravskändare som de kallas i vissa kretsar) med nithalsband och svartfärgat hår.
"De" är nog kansk inte konstigare än "Oss". Bara att jag som en del av "Oss" lägger märket till det. Nää nu ska jag koncentrera mig på Leno och hans två kilometer haka.
/Fridens
Back in Kalmar
Peace And Love var riktigt sköj. Jag und Vetlandacrew bilade upp (tog antal timmar längre än väntat) och byggde sedan upp campet som sedan kompletterades av Martin, Gevärt, Mackan!, Belin och Maja. Stasia och Sanna droppade in några timmar senare och även Vetlandacrew Girl Edition. Orkar inte gå igenom noggrant. Bäst var iaf Timbuktu, Slagsmålsklubben, Damien Rice och Tomas Andersson Wij. Sämst var att jag missade Snook. Varför satt jag kvar i campet isället? Eventuellt regn avskräckde + plus att jag sov lite väl länge på den dagen. Men det ångrar jag iaf.
Väl hemma från Dalarna började jag jobba omgående. Gick upp varje morgon (ja även lördag och söndag) runt 8-9 för att uppdatera mina Silly Season-artiklar på fotbollskanalen.se. Men jag klagar inte nånstans. Det var ett kul jobb och en bra erfarenhet. Skulle gärna haft lite mer timmar/mer arbete, men det får bli nästa gång. Men så förflöt dagarna i Juli, från den 2:dra till den 29:e. Gå upp 8-9, sitta vid datorn stor del av tiden, uppdatera igen på kvällen och sen sova. Inget man får sprutorgasm (som Nils skulle sagt) av precis.
Därför är det skönt att vara tillbaka i kalmar igen (kom ner den 25:e). Har inte varit full fart hela tiden här heller visserligen, men det är på gång. Karl droppade in i fredags och fler är på gång. Ska bli skönt att komma tillbaka in i skolan och studentlivet igen.
Peace
Peace and Lööv here we come
Var midsommar i Viken hos Sanna. Riktigt kul! Skåne visade sig från en hyfsad sida rent vädermässigt. Annars var den uppvärmda bänken en av höjdpunkterna. Sån skulle man ha hemma.
Ni ser ju själva hur jävla gött Mackan! verkar ha det.
Från vänster: 1. Jag hade med mig Östgöta Sädes för att vara lite patriotisk. De övriga verkade gilla den.
2. Uppställning för foto, 7/9 av de som var där från Mep06.
3. Sanna visade oss runt i Helsingborg.
För första gången åt jag på en Pizzaria istället för en Pizzeria. Eller Discopizzaria skulle man kunna säga. Spelade hög musik på arabiska i hela resturangen. Det var...annorlunda.
Nej nu ska jag packa klart.
Peace
